CHARLIE NYRJAE

Nu är det snart jul. Och vart jag en vänder mig om springer det folk med klappar i famnen, stressade blickar och de alla är påväg, påväg att göra sitt bästa köp, ett kap.
Man jämför priser, jämför butiker och tillslut står man där i kassan och drar kortet och tror att man gjort nått gott.
Men för vem?
Kassörskan? Butiksägaren? Inköparen? Leverantören? Industriarbetarna?
Javisst kan jag förstå att man vill visa uppskattning för nära och kära, men vem har bestämt att det ska vara genom prylar?
Varför kan vi inte ge varandra exempelvis tid, utbyta lärdommar och höra på varandras historier.

vem lurar vi egentligen? Jo barnen! De får från första stund uppleva julen som en magisk dag då man får klappar! Till slut handlar allt enbart om vad man ska få, och slutligtvis tar de förgivet att man ska få saker/prylar/ting på självaste julafton. Vilket barn vet att vi firar jesu födelse, eller låt mig formulera om mig.
Vilket barn/tonåring bryr sig om att det är de vi firar?

För tänk på allt som händer omkring oss i världen, alla dessa barn som sitter och tillverkar leksakerna du sedan ger till ditt eget barn, alla arbetarna som färgar tyget vi klär oss i och alla bönder som jobbar långt över 40 timmar i veckan. Då känns det helt plötsligt inte lika kul att stödja butiksägarna med rekordsifror kring jul. Allt vi handlar nuförtiden har ett sånt otroligt lågt värde att så fort det kommer något nyare och fräsigare så är den gamla varan glömd.

Kom ihåg det här när du sitter där runt julbordet, hur lyckligt lottad du är som har familj, vänner, barn och tak över huvudet, att du kan äta dig mätt varenda dag, att du har en egen säng att sova i om natten, att du tillhör
den rika västvärlden där det bor  omrking 20 procent av världens befolkning. Men denna del av världen förbrukar 86 procent av världens resurser.

Om du som jag vill göra skillnad kan du gå in http://fralsningsarmen.nnab.net/ och skänka en valfri summa.

Tack och hej