Venice Peir
Vilken lång dag jag har haft, först var jag förståss uppe alldeles för länge för mitt eget bästa igårkväll, men ni vet hur det är när man är alldeles pirrig i hjärtat, det går lixom inte att sova.
Imorse vaknade jag och sprätte upp ur sängen, cyklade till skolan och surfade i två timmar. Sen bar det illa kvickt av till Avis där jag hyr bilen, killen bakom disken Ooooade och ÅÅÅaade och sa att det var helt omöjligt att köra till LAX, det skulle vara såååå mycket trafik och att det minsann skulle va så svårt för en tjej från Sverige att klara av det.
Såklart blev jag lite extra nervös eftersom att jag alltid får för mig att jag ska krocka i världens krock och bryta varenda ben i kroppen och avlida i den mest blodiga döden i världshistorien.
Men tji fick han, så fort jag hoppade i min bil så kändes det lungt! Jag kan ju köra.
Resan tog strax över två timmar och vid tretiden rullade jag upp vid terminal tre och plockade upp killarna.
Här är jag, uppspelt som vanligt!
Vi hyr ett rum hos en Anna här i Venice, bara ett par kvarter från de milslånga stränderna.
Det här kommer bli bra, det känner jag redan nu.
Och här är filbunken Per.
