När Hjärtan Brister
Nu var det då dags för mig att åka över Atlanten tillbaka till USA och Santa Barbara!
Jag har vart hemma i drygt tre månader och Sverige har verkligen levererat. Sommaren har gått alldeles för fort och jag har försökt att njuta av den så mycket som möjligt.
Jag har hängt med familjen, träffat vänner, katterna, seglat, badat, grillat, firat midsommar och till och med åkt en snabbvisit till Cypern.
Men det allra bästa är utan tvekan att jag träffat en alldeles underbar människa, en fin person som får mig att skratta och må bra och är som en komedi rakt igenom, min bästa människa Per.
och det gör alldeles förjävla skitont i hjärtat att behöva lämna honom och åka tillbaka. Jag kunde i min vildaste fantasi aldrig tro att det skulle bli svårare att lämna Sverige andra gången, trodde lixom jag skulle få rutin på det här med hejdå och ses igen.
Men fan så jävla jobbigt det är.
