Exceptional
November 2011 skrev jag såhär.
Jag hade länge velat åka till Amerika för att studera. Men det var först då jag vågade börja tro och aktivt jobba med att det skulle bli verklighet. Det var verkligen ingen lätt match. Jag som trodde att jag kunde åka redan på våren året efter misstog mig totalt. Det största hindret var nog att jag saknade poäng för att få mitt studielån godkänt. Hur trött jag än må ha varit så lyckades jag läsa en kurs på 7,5 högskolepoäng trots att ja bara behövde 4. Detta gjorde jag sammtidigt som jag jobbade full tid, trixade med ny hyresgäst, bostadslån, flyttade, jobbade över, ibland satt jag kvar på jobbet tills vakterna från säkerhetsbolaget gjorde sin första rond för natten.
Det jag skulle komma till var att nu är min första termin slut, tillända, finito!
Det jag jobbade för, har jag nu klarat av. Med bra betyg dessutom! Fick så fina betyg i kines engelskan att jag är alldeles lyrisk. Trots min dyslexi fick jag de högsta poängen!
Att övervinna mina rädslor är den största belöningen. Jag skriver helt plötsligt uppsatser på engelska, kör på sexfiliga motorvägar och tror på mig själv (lite mer iallafall)
Jag vågade satsa på mig själv och jag är så himmla stolt över det!
