Sakningen tar dö på mig
Jag har inte bloggat på snart en vecka. Det beror mycket på att jag har kännt mig så ensam och saknig.
Ska vi kika på vilka fina personer det är jag sitter och tänker på.
Jessica din bästa lilla människa, vet du hur jag längtar att få flamsa med dig, äta räkor och sjunga karaoke och bara skrikskratta så att magen gör ont.
Jag saknar dig Elin, jag saknar dig varje dag, jag önskar du vore här så vi kan gå till lilla Mexico och äta riktiga tacos, bubbla av fnitterattacker i skolan och cykla till fjärran stränder.
Min kusin Lars som alltid väckte mig med ett högt HALLÅ! och min bästa lillebor Emil som är så duktig på allt han tar sig för, tex att jonglera, knäcka svåra koder och dansa roxbury dansen.
Kalaskillen pelle som alltid är kalle anka rolig.
Skojjsiga Linda hjärtat, saknar dig, saknar att höra ifrån dig och dina kloka ord.
Den tokigaste skäggigate mannen ja känner, jag saknar vår hemliga scooterclub och att vingla genom Stockhom med dig.
Jag saknar min hjärtestad.
Jag har saknat Camilla och Jennie i tusen år känns det som och det bästa av allt är att de kommer till stan ikväll. Våren kommer bli underbar i sällskapet av dessa två damer.
