Six Flags
Jag är superslow med att uppdatera, skyller på att jag har mycket att göra även fast det inte är riktigt sant. Latheten och roliga serier har lixom lockat mer. Ha ha.
Förra veckan var jag på ett superstort nöjesfält som heter Six Flags, det ligger drygt en timme från Santa Barbara mot Los Angeles hållet.
Här är gänget jag åkte med, Charlie och Alexander, Sofia, Emma och så Camilla.
Vi bestämde oss för att börja med något lungt, en stilla färd för att mjuka upp oss lixom. Det blev inte riktigt så.
Det finns inga små karuseller på det här stället, allt har loopar, går upp och ner och det i en hastighet som är långt över vad som känns okej i magen.
Efter första åket som visade sig ha tre loopar föreslog jag den här, en trä berg-och dalbana. Den måste väl endå vara okej tänkte mitt lilla tant hjärta.
Det var en färd på 48 sekunder som tog slut lika fort som den började, jag hann inte ens uppfatta att vi lämnade "stationen" Ni kan inte förstå hur fort de gick.
Vi pensionärar tog en andningspaus innan vi la siktet på stå berg-och dalbanan.
Det va det sjukaste jag gjort! STÅ UPP! Vem uppfinner ens en sån här karusell. Det värsta var att precis innan vi ska kliva på så skickar de iväg vår vagn tom för att testköra att det fungerar. Det kändes lixom inte helt okej.
När jag kom hem på kvällen och öppnade munnen var jag förståss superhes, Gubben bara skrattade och frågade om jag haft kul. Nej jag va mest rädd svarade jag. Han berätta då att Six Flags är känt för att ha rigtigt höga och "läskiga" berg-och-dalbanor.
Jahapp! om ja bara kollat upp de innan.Kul var det, även om jag hade dödsångets innan, men det får jag ju å andra sidan också när jag åker bil. Konstigt de där! att man blir rädd för att dö ju äldre man är.
Påvägen hem somnde de små, jobbig dag, HA HA!
